skip to Main Content

På Brunnsvik befästes Sofia Bäckmans självförtroende:

”Det är ingen annan som når
drömmarna och målen åt en.”

Av: Beatrice Nygårds | Foto: Privat

Sofia Bäckman gick på Brunnsvik folkhögskola under åren 15-16. Sofia beskriver sin tid på Brunnsvik som häftig. Innan Sofia började på Brunnsvik var hon väldigt osäker på sin egen förmåga. En osäkerhet som föddes ur hennes turbulenta och jobbiga tonår. Det fanns en tid då hon snarare satte krokben för sig själv. Tiden på Brunnsvik skulle förändra allt det. Sofia mognade, lärde känna sig själv och insåg allt hon kunde uppnå, om hon bara ville och vågade…


– Man hindrar sig själv, det är ju ingen annan som hindrar en.

Den dagen Sofia blivit klar med sina studier på Brunnsvik var hon full av självförtroende och en sprudlande energi för en framtid på Högskolan Dalarna.
– Jag har nu lärt mig att det inte är någon annan som kommer att nå drömmarna och målen åt mig, så det är bara att ösa på. 

Sofia hade tidigare inte kunnat föreställa sig det liv hon har idag,
– Då var jag på ett sätt. Nu har jag gjort någonting med mig själv, och det är häftigt.

Hon växte upp i Skräddarbacken tillsammans med sin mamma och pappa. När de senare separerade flyttade hon med sin mamma till Djurmo. Där hade hon en egen häst som hon tyckte mycket om. Sofia gick aldrig klart gymnasiet, utan hoppade av efter halva terminen i trean.
– Jag var ändå aldrig i skolan, och fick inga betyg.

 

Från Coop till Brunnsvik

Istället började Sofia jobba på Coop, där hon blev kvar i 16 år. Hon trivdes jättebra med sina kollegor och mötet med kunder – därför fastnade hon där.
– När jag fick första barnet så sa jag till mina arbetskollegor att jag inte skulle komma tillbaka. Men så gjorde jag det ändå.

Det var när det började gå väldigt dåligt för den butik inom Coop som hon arbetade för, som hon hoppade på Brunnsvik direkt – utan att riktigt hinna tänka efter.
– Min första tanke var ”Oj, nu har jag anmält mig. Vad händer då?”, men så var det bara att köra.

Till en början funderade hon även på att studera på Fornby, men då Brunnsvik låg så centralt och eftersom hon hade hört mycket bra om skolan från en vän som tidigare gått där blev det till slut ett självklart val.
– Jag har aldrig ångrat mitt beslut! Sofia beskriver sin tid på Brunnsvik som häftig.
– Jag hade inga förväntningar och var jättenervös, men så kom jag dit och det kändes som hemma. Hon fick jättebra kontakt med både lärare och deltagare. Förutom alla människor man träffade så tycker hon att det är Susanne och hennes kurs i kreativt skrivande som har gett henne mest.

 

”Jag är ju lika bra som vem som helst jag kan bara jag vill”

– Det var några man kom supernära, och Susanne är en av dem. Även Stefan och Julia, det var de tre jag fick ut mest av.
Hon har alltid tyckt om att skriva, men trodde inte att hon tyckte om det så mycket som hon skulle komma att göra under deltagandet av kursen “kreativt skrivande”.
– Det var då jag upptäckte att det var någonting för mig. Trots att Sofia inte skriver lika mycket på sin fritid idag, då tiden inte räcker till mycket annat än att studera, så hjälper det henne än idag.
– Bara jag vet vad jag vill skriva om, när det kommer till en uppsats, så är det bara att köra. Orden sitter där.

Men hon tycker inte bara om att använda ord och meningar för att få utlopp för sin kreativa sida, utan hon älskar även att inreda.
– Min sambo kan bli galen. När vi är klara med ett rum, då är jag nästan färdig med nästa också. Så det går undan i svängarna!

Idag är de negativa tankarna och den jobbiga tonåren ett minne blott. Men det är en del av Sofia och hennes utveckling. Hon har lyckats vända mindervärdeskänslor till tilltro till sig själv. Sofias kamp började egentligen efter föräldrarnas skilsmässa. Hon var tio år och tappade fotfästet, vilket hon senare gav utlopp för i sin tonår. Men att hon mådde så dåligt som hon gjorde berodde inte bara på skilsmässan.
– Det var även andra saker som gjorde att jag kände avsaknad av ett värde som människa.

 

En väg till bättre självkänsla

Från att ha en dålig självkänsla till att ha en bra självkänsla är ett stort steg för många. Sofia anser att det är en process man får ta stegvis.
– Jag har tagit babysteps hela tiden, men den riktiga självkänslan kom när jag fick min dotter.
Sofia kände att om hon kunde göra en sådan sak som att föda och uppfostra ett barn, då finns det inte mycket hon inte kan göra.
– Jag kan ju multitaska som ingen annan!

På Brunnsvik insåg Sofia ytterligare vilka förmågor hon egentligen ägde.
– Jag insåg att jag kan visst. Jag fick cred för det jag gjorde, men kunde även ge mig själv cred för det jag gjort. Det var små saker på vägen som gjorde att hennes självkänsla växte.
– Jag är ju lika bra som vem som helst!

Sofia berättar att hon utvecklats enormt under sin tid på Brunnsvik och samtidigt fått vänner för livet.
– Sådana vänner som man inte pratar med varje dag, kanske inte ens varje månad. Men det är bara att lyfta luren och så finns de där.

Hennes syn på sig själv har också förändrats.
– Jag kan, bara jag vill och ger mig fan på det. Hon har hittat tillbaka till sig själv och numer vet hon vem hon är.

Back To Top