skip to Main Content

Från musikelev till Discostjärna

Text: Susanne Guve | Foto: Amina Nasr, Sandra Berkemo

Att tro att livet är en dans på rosor för vissa är ett stort missförstånd. Vi träffade Michelle Berglind, sångerska i disco-bandet Nightshine. Bandets namn, till trots, skriver hon även på dagen. Men ju mer vi lär känna denna glada tjej, inser vi att hennes liv inte helt varit fritt från lidande…

En oväntad vändning
Det var en helt vanlig kväll i Ornäs. Musiken dunkade i den fjortonåriga Michelles öron. Tanken på om hon skulle överleva denna gång eller ej var som bortblåst, för tillfället. Just då var det bara hon och musiken. Hon brukade gå promenader på kvällarna, för att få luft.
– Jag kunde inte andas inomhus, jag kände mig instängd, berättar hon.
Hennes kvällspromenader var dock inte av det vanliga slaget. Hon gick nämligen utmed järnvägen. Plötsligt tappade hon sin mobil vid sidan av rälsen. När hon gick och plockade upp den kom tåget i full fart. Hon klarade sig med nöd och näppe. Det var då hon insåg att hon ville fortsätta leva.
– Det blev mitt vägskäl, jag insåg att jag nog kanske ville fortsätta leva och se vad som hände.
Idag mår Michelle bra, hon bor med sin sambo Fredrik och spelar i bandet Nightshine tillsammans med honom och två nära vänner, Maria och Albin.

Tiden på Brunnsvik
Michelle sökte först till rocklinjen på Geijerskolan i Värmland, som också var en folkhögskola. Hon kom in efter att ha blivit antagen som reserv, men ville inte flytta dit. Hon fick dock ett tips om en annan folkhögskola.
– Då var det min sångfröken i Leksand som sa att Brunnsvik flyttar till Borlänge.
Brunnsvik fanns i Ludvika först och samma år som de flyttade till Borlänge hade Michelle ingen utbildning att gå på. Som tur var, kände hennes lärare en sångpedagog där. Hon föreslog att Michelle skulle kunna anmäla sig till skolan, även om ansökningstiden var slut för länge sedan.
– Det var jättefint, jag sökte på plats och de sa bara att “du är med!”, berättar hon med ett leende på läpparna.
– Det är inte svårt att komma in på Brunnsvik. Det är bara att söka, så kommer man in.
Enligt Michelle är Brunnsvik ett väldigt fritt koncept och hon tog verkligen vara på sin tid i skolan.
– Särskilt sista året, för då fick jag problem med stämbanden och fick inte sjunga på fyra månader, berättar hon.
Michelle visste inte vad hon skulle göra istället för att sjunga, men tillsammans med stöttande lärare och efter många om och men, bestämde Michelle sig för att börja spela bas, vilket hon också gjorde på slutkonserten. Dock fanns det människor som inte var så engagerade och inte alls tog vara på sin tid i skolan. Enligt Michelle var det det sämsta med Brunnsvik. Hon tycker att det finns så mycket att göra på skolan, istället för att lata sig. Exempel kan vara körer, instrumentlektioner och freelance ensemble, där man kan få bra kontakter genom att spela på olika scener. Det tycker Michelle är jättebra. Allmänna föreläsningar är också någonting man kan gå på, tipsar hon.
– De har jättemycket och tar dit jättespännande personer som man också kan ha som kontakter sen, om man utnyttjar det. Inte om man tänker: “föreläsning, då är jag ledig och kan dricka kaffe!”
Michelle rynkar på näsan.
– Jag gillar inte sånt, berättar hon.
Michelle älskade Brunnsvik och bäst var så klart sånglektionerna. Där fick hon utveckla sin sångröst efter sin egen stämma, till skillnad från gymnasiet.
– Där fick jag inte lära mig vad jag ville och jag skulle lära mig falsett och jag skulle vara sopran, för att tjejer är sopraner. Jag är inte det. Jag har en ganska låg röst och den fick jag utveckla på Brunnsvik.

#MeToo – Kunde inte vara bättre
Att försörja sig på musiken är drömmen och målet för Michelle och de andra i bandet, men vägen dit kan vara lång. Michelle har idag tre jobb för att försörja sig, samtidigt som bandet övar tre gånger i veckan. Hon arbetar som sångpedagog en dag i veckan i Falun, på Akademibokhandeln i Kupolen och ICA i Gustafs. Jobbet på ICA är dock något hon har tröttnat på.
– Jag vill inte jobba i butik alls, egentligen. Jag är trött på att serva folk och att stå där och bara vara “glad”.
Eftersom att det är en ganska liten butik, med många stammisar, så har hon inte alltid haft de bästa upplevelserna på jobbet och det var främst kunderna som var problemet.
– Så finns det gubbar. Förut tyckte dem att de kunde säga vad som helst, så det blev ju sådana brutala sexuella trakasserier, berättar hon.
– Jag slutade svara till slut och bara gjorde vad jag skulle.
Sedan kom MeToo-kampanjen och till Michelles glädje. Allt blev mycket bättre, även om de där gubbarna kanske inte var alltså för glada över det.
– När jag säger hej, precis som jag alltid gör och så säger de hej. Men sedan lägger de till att “Man kanske inte får säga så, du kanske anmäler mig till det där Me Too.”
Michelle skrattar.
– Ja, först kan man inte anmäla någon till MeToo. Alltså de vet ju inte vad de pratar om!
– Men de har i alla fall slutat, så det är ju skitbra. Jag älskar MeToo!

“Livet är för kort för att inte dansa!”
Michelle har tidigare haft ett rockband som heter Dead Serious, där låtarna var tagna ur hennes inre mörka tankar. Även om bandet ej är aktivt längre, kommer det alltid finnas kvar djupt i Michelles hjärta. Idag är det Nightshine som gäller och de repar minst tre gånger i veckan i Rockhuset. Drömmen för Michelle och bandet är att en dag ha en egen studio att spela i.
– Jag och Fredrik kollar på hus, så vi kan göra en egen replokal på gården. Studio, kanske. Men det är ju mest drömmar, än så länge.
Det var på Brunnsvik bandet upptäckte att det var just disco de ville spela och de har Hille att tacka.
– Han lyssnar på sådant, funk och disco och så. Då började han spela upp låtar för Fredrik, som plötsligt bara förstod att det fanns annan musik än bara sleaze och glam och rock. Nu är han allätare, han lyssnar på precis allt. Han kan till och med lyssna på jazz!
Det finns inga tvivel om att Michelle älskar sitt band. Hon ler stort varje gång hon pratar om bandet.
– Nightshine är roligt. Och det är bara folk som tycker att det är kul, det är inte någon som kommer kommer hit och klagar på ‘ångest idag’. Inget sådant, för vi kommer hit och alla kämpar ju med sitt, berättar hon och fortsätter:
– Jag har ju mina tre jobb och Maria har sitt jobb och sitt barn. Albin jobbar på ICA Maxi och pluggar. Fredrik, han är ju kolonialansvarig nu på Hemköp. Så vi har väldigt olika liv allihopa och sedan får vi ihop det några gånger i veckan, då vi ses och spelar.
Det går bra för Nightshine just nu. De har bland annat spelat på Out and Loud i Hedemora, Falu Pride och dessutom spelat för Musikhjälpen i Falun. De har redan släppt två låtar, Dance och The Queen. Snart dansar deras tredje singel, Shake It, in på dansgolvet. Kanske blir det den stora avgörande hiten för en framtid där de i bandet kan leva, inte bara för- utan på sin musik. Att kunna försörja sig på sitt största intresse vore drömmen för ett band som Nightshine.

Back To Top