skip to Main Content

En nutida deltagare möter en tidigare
Jenny Bjärne om resan via Brunnsvik till högskolan

Av: Fatima Sarsar | Foto: Privat

Sjukdom satte stop för Jennys gymnasiestudier. Idag studerar hon akademiskt.
– När jag lämnade Borlänge var Jag som en helt ny person. Jag hade självförtroende!
Jenny har tack vare sin tid på Brunnsvik lyckats förverkliga sin dröm; hon går på sjuksköterske-programmet i Varberg.

Signalerna går fram, ”Hallå! Det är Jenny!” svarar en glad röst i andra änden av telefonen. Jenny har tagit sig tid att prata med mig trots att hon har mycket i skolan just nu. Hon studerar på sjuksköterskeprogrammet i Varberg, något som varit hennes dröm ända sedan innan hennes tid på Brunnsvik.

Hur kändes det att äntligen få avsluta dina gymnasiestudier?
– Oj, det var en enorm vinst. Det var då jag faktiskt kunde börja leva, på det sätt jag föreställt mig! Där och då öppnades alla valmöjligheter. Jag kunde själv välja vilken inriktning jag ville ha på mina fortsatta studier. Det var en enorm lättnad att ha möjlighet-en att styra mitt eget liv.
Det livet började i Göteborg i en liten stadsdel som heter Askim. Jenny bodde växelvis hos sin mamma och pappa, hon var även syster till sin två år äldre Bror. Föräldrarna bodde i samma område, vilket underlättade mycket för Jenny som liten. Hon tränade taekwondo och spelade fotboll, med stor framgång.
– Jag fick faktiskt vara med i stadslaget i fotboll som tonåring!

Vad minns du av grundskolan?
– Jag var väldigt social och utåtriktad, jag tyckte om skolan. Men jag var inte så fokuserad på just skolarbetet. I högstadiet bytte jag från den typiska skolan till en musikskola inne i Göteborg centrum. Jag hade ganska lätt för mig på den tiden.
Jenny insjuknade i anorexia i tonåren. Hon blev som mest sjuk det sista året i högstadiet.
– Jag kunde inte plugga på gymnasiet när jag egentligen skulle det, Anorexian hindrade mig. Jag hamnade på kliniker och behandlingshem. Meningen var att jag skulle ta ett sabbatsår och försöka tillfriskna från mitt sjukdomstillstånd. Gymnasiet jag sökte var medgörliga och höll kvar min plats i ett år. Jag var i behandling i sex månader men sedan började jag istället att plugga på en mer individualiserad skola, jag läste två kurser där. Men sen blev det behandling igen.

När kunde du börja studera igen, och hur var din inställning?
– Jag blev frisk 2014. Då valde jag att direkt börja fokusera på studierna igen. Jag visste vad jag ville. Men samtidigt var jag rädd, jag hade lätt dyslexi, så när jag såg en bok tjockare än 100 sidor tänkte jag, jag läser inte den! När jag valde skola, kollade jag på nätet vilka skolor som hade pedagogik för dyslektiker, Brunnsvik var en av dem. När jag sedan kom på intervju så visade det sig att det var gammal informat-ion. Men dåvarande studierektor lovade mig att de hade resurserna för att kunna hjälpa mig. Det var då jag bestämde mig att plugga på Brunnsvik, att jag skulle flytta till Borlänge. Jag hade hört bra om folkhögskolor, att det var mycket mer personligt än andra studiesätt. Jag var nervös – en helt ny stad med nya människor och börja plugga på heltid – något jag inte gjort på väldigt länge.
När Jenny flyttade till Borlänge var hon en väldigt rädd och osäker individ som inte alls var studievan.

Hur utvecklades du som person på Brunnsvik?
–När jag lämnade Borlänge och Brunnsvik så var jag en helt annan person. Jag hade blivit självsäker och utvecklats som både person och studiemässigt.

Kände du dig redo inför studier på högskolan?
– Ja, det gjorde jag absolut! Jag gjorde högskoleprovet 3 gånger, varje termin på Brunnsvik. Jag valde att göra högskoleprovet för att öka mina chanser att komma in på den linjen jag ville. Kvoten för folkhögskola är väldigt liten. Jag kunde inte heller vara säker på vilket omdöme jag skulle få och jag ville inte lägga för mycket press på mig själv att få det högsta omdömet, även om det var mitt mål. Man behöver vara snäll mot sig själv i processen. Sista gången jag gjorde högskoleprovet, fick jag precis det jag behövde. Jag läste två år på Brunnsvik och fick faktiskt 4 i omdöme. Jenny belönade sig själv med att ta en paus från studierna på 6 månader.
– Jag åkte till Asien i två månader med en vän från Brunnsvik. Jag reste runt med henne i tre veckor, sedan backpackade jag helt själv resten av tiden. Det var verkligen en upplevelse! Sedan jobbade jag lite i Norge också – efter det sökte jag till högskolan. Jag kom in första gången jag sökte. Jag kunde inte varit mer förbered än jag var efter Brunnsvik, men helt ärligt, det är något helt annat att studera på högskola eller universitet. Det jag fått ut mest av på Brunnsvik är svensklektionerna. Hade jag inte lärt mig så mycket som jag gjorde om till exempel skrivregler och speciella ord så vete’ sjutton om jag skulle klarat mig så bra!
Jenny gick Allmän kurs med musik inriktning.
– Musiken hjälpte mig att hålla motivationen uppe under hela skoltiden. Jag tog sånglektioner, gitarrlektioner och var även med i kören.

Hur känns det nu när du äntligen kommit in på din drömlinje och vad blir nästa steg?
– Det känns underbart. Nu har jag mina nya mål. När man fått sin legitimation behöver man ta ett basår och jobba enligt landstingets regler, så under det året ska jag omvandla min legitimation så den även gäller i Australien. När jag gjort det så tänker jag sälja allt jag har och flytta dit.

Back To Top